Sunday ~ Den tjugofemte smäller det!

har man familjen på besök två veckor under sommaren men jobbar mest känns de kanske inte så himla gött. då får man liksom ta vara alla tillfällen som ges. man skjutas hem från kusinens kalas lite senare än man hade tänkt, för man ska upp å jobba dagen efter. man sitter kvar i bilen och pratar för att ta igen förlorad tid. man pratar om jobb och konstigheter, men också om bra. och så kommer man in på samtal om farfarn och andra människor man håller nära lillhjärte sitt och tillslut kan man inte hålla tårarna inne. dom forsar och man snorar som en tok. då är det bra att man har en såndär tokbra pappa som kramar om en ordentligt och säger att det är okej. att man måste få gråta ut, till och med jag ibland. en såndär pappa som man kan prata med om det som tynger i sitt hjärta, som man skrikit åt så många gånger. oftast för att man är alldeles för lika varandra och där det lika fort går över och man måste krama om och säga förlåt.

han fyller år idag, den där pappan. min pappa. såklart kan jag inte hålla tyst och berättar de på jobb. och att jag måste ringa och gratta.
- Du är nog en pappas flicka tror jag. säger en av tanterna och jag måste såklart få reda på vad hon tycker kännetecknar en såndär pappas flicka.
- Du talar liksom alltid så gott om honom. om fiske och sånt. 
och fortsätter med att det låter bra, att han låter som en bra pappa. jag håller med om att han är bra han.
han är världens bästa och jag är glad. han är en sån där som kan typ allt och ställer alltid upp. man kan ringa och prata länge och man kan ringas i typ en sekund bara om de behövs. man kan ringa ofta och man kan ringa sällan. han liksom är där bara. hela tiden. de är ju skönt att veta.
så, grattis världens bästa pappa på din dag! jag älskar dig.