det finns en hel salig blandning med olika sorters ungar har jag kommit fram till under den här månaden som jag har jobbat på förskola.
det finns dom där barnen som är så otroligt söt att man önskar att man kunde ta dom under armen och springa hem med dom under tiden dom andra är på rast eller råkar blinka till.
det finns dom där som argt ropar till en att SLUTA bara man råkar titta åt deras håll.
det finns dom där som tar lite längre tid på sig att acceptera någon ny, men när de väl gör det har man verkligen vunnit deras små hjärtan.
det finns dom där som är lite sena på att prata med som kommer fram bara för att kramas länge länge.
det finns dom där som är hur vilda som helst i vanliga fall men som blir fromma som små lamm om man sätter sig ner och läser en bok. (helst scooby doo).
det finns dom där som med världens största leende kommer fram och frågar vad man heter och sen blir dom liksom lite av en favorit. om man nu får säga att man faktiskt har det.
det finns dom där som aldrig lyssnar och man tror att man ska bli tokig.
det finns dom där som skriker som om dom vore skollade så fort man inte håller dom i famnen.
ibland så är dom en liten härlig blandning utav allt i hopa.
men ibland så dyker den där sidan upp som gör att man önskade att barn borde förbjudas.
idag hände en sån sak.
vi sitter på golvet och läser en bok. inte scooby doo den här gången, för ovanlighetens skull.
helt plötsligt håller pojken upp ett finger och säger :
- titta, fröken titta.
och jag tittar.
- jag stoppade fingret i rumpan.
WHHAAAAAAAT!? och jag hann liksom inte hejda mig och kunde ana att han faktiskt hade stoppat fingret i rumpan. där brast det. tvingade ungen att tvätta händerna noga med tvål och vatten. följde med för att se att det faktsitk blev så också.
såna gånger önskar man att den sortens ungar borde förbjudas.
men sen så ändrar man sig.
för det är samma kille som sjunger sånger om hur snäll jag är. man smälter lite.
och alla olika ungar har varsin särskilda plats i hjärtat.