och jag gråter när ingen ser på för alla vet att på ytan måste man vara stark

ikväll är jag trött och less och slut på. jobbat med nästan-feber, näsan rinner, halsen river, hostan spränger i bröstet(-en?), bihålorna exploderar, tack gode gud för en lugn kväll.

här är vi bra på att klaga också. åsså avslutar jag kvällen med näsblod också. älska livet.

mest vill jag hälsa på en vän. en margit-vän som är alldeles för långt borta för att det ska vara hälsosamt i mitt liv.

nu ska näsan sprayas och sen ska det sovas. ända till klockan kvart i sex. woho, party!