be mine

alla helgona. hälsade på farmor idag. tände ett ljus vid graven. kan inte fatta hur man kan sakna en människa så mycket. du var dig inte ens lik. men du var ändå farmor. eller är. hur mycket jag än försöker går det inte att hålla tillbaka alla tårar. varför hälsade jag inte på mer under den tid då jag fortfarande kunde? varför? så sjuukt många gånger har jag ställt mig den frågan. jag är så rädd att förlora alla dem som står mig nära. men ändå är jag så dålig på att berätta det för dem. är väl helt enkelt för bra på att ta er för givet. vilket är en dålig egenskap. därför vill jag bara passa på att berätta för DIG hur otroligt mycket det betyder för mig att jag lär känna just DIG .

PEACE!