GÅRDAGENS "farfar-unge"

ni som har långt närtidsminne kommer ihåg att jag berättade om farfar-ungen igår. han pratade också om sin baba.

han - känner du min pappa?

jag - näe, de gör jag inte.

han - va, ha du inte ens sett han?

jag - näe de ha jag inte.

han - men jag lova, om du skulle se han så skulle du känna igen han. han är stor. (PUNKT. och där tog det slut. liksom bara sådär.)

åsså är han en sån där liten arabkille som säger "jag lovar" efter allt. jag väntar bara på att de ska komma "Walla, jag svär!" också.

idag fick jag se pappan. och han var stor. i jämförelse med killen, och nått annat spelar ju egentligen ingen roll. eller hur. pappa kommer alltid att vara stor.