har ni tänkt på hur lätt det är att säga saker. saker som egentligen borde kunna följas men som ändå är så svåra att hålla. det är ofta man säger att man inte ska ta sina kära för givet och man lovar för sig själv och inför andra att nu, nu ska jag faktiskt inte ta andra för givet längre, utan jag ska bli bättre på att tala om vad jag känner och hur otroligt mycket ni betyder för mig. jag har ingen aning om hur många gånger jag har lovat att nu, nu ska jag faktiskt komma igång med träningen och hålla fast vid mina nya vanor. det håller under en tid, men så faller jag tillbaka igen. eller när man träffar en vän som man inte träffat på länge. båda är vi överens om att den här gången, då ska vi allt bli bättre på att höra av oss till varandra. för man vill ju så innerligt att det faktiskt ska bli så, men det finns alltid ursäkter och något som står i vägen för alla löften man gett.
för allt låter ju så bra i teorin, så varför skulle man då inte kunna sträva ännu mer efter att det ska bli så även i praktiken. det kan ju faktiskt inte alltid vara så svårt som vi intalar oss.
egentligen tror jag att det handlar om prioriteringar, lathet och lite rädsla.
vi prioriterar sånt som vi redan vet hur det ska gå till, såna saker där vi redan vet vilken mönster man ska följa för att det ska fungera. man är för lat för att ta tag i det egentligen eftersom man vet att det fungerar att ha det så som man alltid har haft det. och det finns en rädsla för att misslyckas. men hur ska vi kunna veta att vi kommer att misslyckas om vi aldrig testar. och är det egentligen så farligt att misslyckas? våra misslyckanden visar ju bara hur vi inte ska göra nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar